Tuomo Laakso: ”Att skapa bilder är ett sätt att öppna mina känslor – för mig själv och för andra.”

Tuomo Laakso, Stilleben (Två påfåglar), 81 cm x 85 cm, 2021. Foto: Tuomo Laakso
Tuomo Laakso, Stilleben (Två påfåglar), 81 cm x 85 cm, 2021. Foto: Tuomo Laakso

Tuomo Laakso undervisar i observationsritning på Fria Konstskolans öppna kvällskurser och är gästlärare i målarutbildningen. Han berättar att även år senare kan ett flyktigt intryck påminna om ett känslomässigt laddat skede i livet.

Vad är det viktigaste du lärt dig på konstskolan?

Under mina tidiga studier vid folkhögskolan gav min teckningslärare oss i uppgift att teckna Michelangelos gipshuvud av David. Efter några timmar trodde jag att jag var klar – men läraren tittade knappt och sade bara: ”Nej, fortsätt.” Och det gjorde jag, resten av dagen – och nästa dag, och dagen efter det. Kursen tog slut, men jag hade ännu inte velat släppa pennan.
Det jag lärde mig var uthållighet: att genom att tålmodigt granska sitt motiv hittar man nya nyanser och dimensioner. Det handlar inte om att ett verk blir bättre ju längre man arbetar, utan om att varje sten är värd att vändas för att ämnet ska komma till sin rätt.

Var får du inspiration till ditt måleri?

Jag inspireras av små detaljer – oväntade färgkombinationer, ljusfenomen, material, strukturer. Jag blir så uppslukad att blodet rusar. I de ögonblicken undviker jag att analysera varför just den detaljen berörde mig – jag är rädd att det skulle bryta intuitionens magi.
Senare – ibland år senare – kan jag reflektera över det färdiga verket och inse att det flyktiga intrycket påminde om någon annan känsloladdad stund i min egen historia.

Vilken målare skulle du vilja studera hos?

Först tänker jag på den ryske landskapsmålaren Isaak Levitan (1860–1900). Hur kan man med oljepigment på duk skapa en så stark och omedelbar inlevelse, trots att människor sällan syns i hans verk? Jag har hört melankolin beskrivas som “vacker sorgsenhet”, och just den melankoli i Levitans målningar rör mig mest.

Varför målar du?

Jag är ingen talare, och när jag möter andra är jag inte som starkast. Att skapa bilder är ett sätt att öppna mina känslor – för mig själv och för andra.
Att översätta en upplevelse till ett konstverk synliggör den och ger den vikt. För mig är konstskapande en social handling – ett långsamt, överlagt samtal med omvärlden, ofta på en undermedveten nivå.
Att visa ett verk för andra är som att berätta något väldigt personligt. Det är spännande och stundtals ångestfyllt – men också frigörande och därför viktigt.

Tuomo Laakso

  • Bildkonstnär, magister i bildkonst
  • Lahden taideinstituutti, 2003–2007
    Bildkonstakademin, 2018–2019
    Konstlinjen vid Liminka folkhögskola, 2002–2003
    Repin-institutets enhet i Kotka, 2007–2008
  • Född 1980 i Helsingfors
  • Verksam i Helsingfors
  • Undervisar i observationsritning på Fria Konstskolans kvällskurser och är gästlärare i målarutbildningen
Tuomo Laakso, Stilleben (Två påfåglar), 81 cm x 85 cm, 2021. Foto: Tuomo Laakso
Tuomo Laakso, Stilleben (Två påfåglar), 81 cm x 85 cm, 2021. Foto: Tuomo Laakso
Foto: Tuomo Laakso
Foto: Tuomo Laakso
Tuomo Laakso. Foto: Jussi Huotari
Tuomo Laakso. Foto: Jussi Huotari