Jubileumsutställningen Fria 90 | HAM

Olesya Nedostoynaya studerar på andra året.
Intresset för konst väcktes redan i barndomen. Den goda stämningen under antagningsprovet visade för Olesya att hon hade hittat den perfekta platsen för att studera till bildkonstnär.
Jag har ritat och målat så länge jag kan minnas. När jag var liten fyllde jag många häften med teckningar av spännande berättelser och figurer jag hittade på. Jag tyckte också om att måla och rita med mina mor- och farföräldrar. Min farfar hade studerat måleri och lärde mig att måla björkar och ett hus. Min mormor ritade roliga prinsessor med mig. Jag tror att dessa tidiga barndomsupplevelser var avgörande för mig.
Måleriet är roligt på många sätt.
Jag tycker om att blanda färger, vätskor och pastor, och att stryka ut dem på papper, dukar och skivor. Bara det räcker för att jag ska vilja måla om och om igen – dag efter dag, år efter år. Måleriet är också ett sätt för mig att förstå hur det känns att vara jag.
Jag målar ofta mina egna erfarenheter, känslor och kroppslighet. När jag målar känner jag att jag har kontroll över det som händer. Det är nog en liknande känsla som när någon har studerat dans länge och behärskar sin kropp. Jag gillar att kunna göra exakta och känsliga rörelser, blanda färger och komponera målningens yta till tilltalande helheter. Det är fantastiskt att se hur målningen växer fram under mina händer.
Olesya Nedostoynaya berättar att hon inspireras av musik, naturen och kära människor.
Jag hade studerat konst tidigare och var ganska skeptisk när jag sökte, eftersom mina tidigare skolor snarare hade dämpat min entusiasm för måleri. Men redan under antagningsprovet, när jag lärde känna lärarna och skolans atmosfär, visste jag att det här var den perfekta platsen för mig att studera konst. Därför satsade jag helhjärtat på provet – och som tur var blev jag antagen.
Här har jag mött underbara och inspirerande människor – både lärare och elever. Skolans atmosfär är vänlig och trygg, och det är alltid roligt att komma hit. Det har varit viktigt för mig att bli sedd, förstådd och accepterad som den målare jag är.
Jag har också lärt mig mycket om material och tekniker, vilket har hjälpt mig att utvecklas i mitt arbete. Eftersom jag fått så bred kunskap kan jag anpassa den efter mina egna behov.
Jag har fått prova på mycket och hitta mitt eget uttryck i min egen takt. Jag har tillverkat egna målarverktyg – till exempel långa penslar av bambupinnar och ett roterande staffli. Här har jag lärt mig att det inte finns ett enda rätt sätt att måla på.
Det senaste som förändrade min syn på måleri var att lära mig temperatekniken. Färgen känns så härlig i penseln och lägger sig på ytan på ett magiskt sätt. Jag är förtrollad.