Ilkka Sariola: “Att rita är att tänka i linjer”

Varför ritar du?

”Ritandet har, tillsammans med performance, varit grunden för min konst ända från början. Som barn tyckte jag om att teckna porträtt av dem jag höll kär.

På Bildkonstakademin studerade jag vid avdelningen för plats-tid-konst och gjorde foto och video parallellt med måleri och ritande. Jag ritade modell så mycket jag kunde.

Vid millennieskiftet gick mina målningar i en återvändsgränd. Då bestämde jag mig för att specialisera mig på ritning. Jag tänkte att jag inte längre hade några färger – jag ’målade’ med svart och grått. Det som återstod var den mest avskalade och enkla formen av bildskapande.

Jag ser ritandet som ett avslöjande kroppsverktyg. Blyerts eller kol ljuger inte. Att rita innebär att tänka i linjer och sudda dem. Det kan vara som att andas eller dansa. Jag njuter av att rita – det ger mig irrationell glädje. I bästa fall blir en teckning något främmande, som en spegel, där jag kan lära mig något om att vara i världen.

Även utan färger har jag hittat sätt att rita ’måleriskt’. Ritande är praktiskt: det är billigt och lätt att ta med sig, även utomlands. Men måleriet har tyst smugit sig tillbaka i mitt arbete på oväntade sätt. Jag har målat två krucifix – ett för Kallio kyrka och ett för Paavalikyrkan. Kanske återvänder jag till ett friare måleri en dag. I alla fall är ritandet en utmärkt grund för allt konstnärligt skapande.”

Vilken konstnär skulle du ha velat vara lärjunge hos?

”Jag skulle gärna resa tillbaka till 1200-talets Italien och studera hos Giunta Pisano (~1180–1258). Han var berömd för sina krucifix och påverkade bland annat Cimabue.”

Var hämtar du inspiration till ditt ritande?

”Jag arbetar oftast i serier där varje serie har sitt eget ämne och tema. Jag använder metaforen att ett teckningsämne är som en vandring genom en öken: man väljer riktning men vet inte vart man kommer. Jag har sedan 2017 tecknat serien Disgrace – Skam, inspirerad både av egna skamupplevelser och samhälleliga fenomen. Jag inspireras av pinsamma situationer och min egen kroppsliga ofullständighet, gärna med ett stänk av humor.

Under de senaste åren har jag i stället rört mig i mörkare vatten. Serien Dies Irae Drawings – Vredens Dag handlar om människans oförståeliga grymhet och förmåga att skada andra på de mest vidriga sätt. Jag tecknar händelser och berättelser som hemsöker mig: tortyrredskap, våld mot barn och massmord. Dessa mångbottnade verk kräver gedigen research. Jag fungerar som en författare till en verklighetsbaserad kriminalroman. Slutresultatet är en storskalig teckning. Jag upplever att dessa linjer för det onda genom min kropp, och i all sin mörker kan det färdiga verket vara trösterikt – till och med vackert.”

Vilka tekniker intresserar dig just nu?

”När det gäller ritning är jag fascinerad av grafitpulver – det ger ett fantastiskt spektrum av gråtoner. Jag intresserar mig även för att rita med suddgummi, att forma bilden genom att sudda fram den. Inom måleriet är lagertekniken med oljefärg något jag ständigt lär mig av. Tunna glasyrlager kan ge otroliga färgeffekter. Att använda imprimatura – ett färgat underlager – är också mycket fascinerande.”

Ilkka Sariola

• Bildkonstnär och magister i bildkonst
• Född 1969
• Studerat vid Bildkonstakademin 1989–1995, magisterstudier i teologi vid Helsingfors universitet 2005–2013
• Verksam i Roihupelto, Helsingfors
• Undervisar i modellritning utifrån observation vid Fria Konstskolan på avgiftsbelagda öppna kvällskurser