Elina Merenmies: ”För mig är måleriet ett mirakel.”

Detalj ur Elina Merenmies teckning Träden kommer, 2013, bläck på handgjort papper, 51 × 36 cm
Detalj ur Elina Merenmies teckning Träden kommer, 2013, bläck på handgjort papper, 51 × 36 cm

Elina Merenmies, rektor och målerilärare vid Fria konstskolan, uppmuntrar sina elever att vänta på “rörposten”. Färgtoner och blandningsförhållanden dyker upp när det behövs, och i målningen kan det plötsligt framträda saker som hon inte planerat.

Vad betyder måleri för dig?

“För mig är måleriet ett mirakel. Tusentals färgnyanser och blandningsformler kommer till mig när jag behöver dem – jag kallar det skämtsamt för ‘rörpost’. Jag säger till mina elever: vänta på rörposten!
I målningen dyker det upp inslag jag inte planerat – helt omslutande bilder av upplevelser utan ord, men där språket ändå är märkligt igenkänningsbart för oss människor.
Den färdiga målningen avslöjar obönhörligt vem jag är – och det är helt okej.”

“Folk undrar ofta varför mina verk ibland är så mörka, dystra eller intensiva. Jag har inget enkelt svar, men jag har en teori: jag vill att konsten bryter igenom en viss gräns mellan ting – så att mitt inre ’bor’ i de plana ytorna. Kanske kopplar det brytandet ihop med den mänskliga verkligheten som, för många av oss, är svår att uthärda – full av lidande. Den verkligheten existerar oberoende av oss.

“Samtidigt flyr många människor verkligheten. Jag strävar åt motsatt håll, samtidigt som jag kämpar mot min gömda svaghet och feghet. Jag försöker vara modig och glad, samtidigt som jag ser min existens och mitt handlande som de är – försöker rätta till vad jag kan hos mig själv. Sedan bryter allt ut i målningen – och överraskar även mig. Lite som i David Cronenbergs The Fly: ett oavsiktligt misstag förvandlar ett vetenskapligt experiment, och den tragikomiska delen av berättelsen tar verkligen fart.”

“Jag är djupt tacksam för att jag lever i en tid då jag fått göra vad jag velat professionellt, helt utan hinder på grund av kön eller andra påhittade begränsningar. Jag har fått ge utlopp för mig själv på duken utan att någon nämnvärt försökt att hindra mig – snarare har jag fått hjälp och stöd, och även oväntad förståelse för min konst.”

“Från tidig barndom minns jag min första totala måleriupplevelse, när jag på klipporna vid Haukilahden målade en sköldpadda av sten och betong. Det började regna, och några äldre, vänliga barn kom och tog upp mig i famnen och bar mig i skydd. Jag tänkte: här finns verkligen den bästa servicen! Du får färg och pensel, och blir aldrig kvar i regnet. Sedan dess har måleriet alltid ordnat sig på något sätt.”

Vems elev skulle du ha velat vara?

“Om jag bara fick välja en, så skulle det vara Andrei Rublev, ikonmålaren (d. 1430). Jag kan föreställa mig att det räckte att bara se hans närvaro och arbete – hans ikoner förkroppsligar ett osägert skönhet och närvaro av glädje och frid.”

Vilka tekniker intresserar dig mest just nu?

“Jag är lockad av olje­måleritekniker från 1400–1700‑talen, ikon­temperateknik och förgyllning. Jag skulle gärna lära mig encaustic (bivaxtemperateknik) och mosaik en dag.”

Vad är det bästa med Fria konstskolan?

“I en liten skola är atmosfären som hemma och alla känns nära. Och när man ser hur fokuserat eleverna arbetar – det är alltid en så vacker syn! Ibland är det bästa att se hur ett litet uppmuntrande ord kan göra stor skillnad.”

Var har du studerat?

“Jag började vid Helsingfors universitets tecknings­institution 1987, men flyttade våren 1988 som tjugoåring till Belgien. Jag studerade måleri 1,5 år vid Institut de St Luc i Bryssel, där det fanns en liten målerisektion. Under den tiden kom jag in på Bildkonstakademin, men stannade kvar i Belgien ett år i utbyte.

Därefter studerade jag måleri vid Bildkonst­akademin i Helsingfors i flera år, och sen nästan ett år vid Prahas konstakademi (monumentalmåleri) 1991–92. Jag bodde i Tjeckien totalt nästan tre år. Mitt slutarbete ställdes ut i akademins galleri 1992. Jag fortsatte studera till masterexamen fram till 1999, med några kortare perioder däremellan.

Jag får ofta frågan om jag inte studerade i Paris. Jag har bott i Paris totalt kanske fem år i olika perioder och målat magisterarbetsverk där, men jag har aldrig varit inskriven vid någon lokal skola.”

Elina Merenmies

  • Bildkonstnär, rektor vid Fria konstskolan
  • Född 1967
  • Verksam i Helsingfors
  • Ansvarar för undervisningen i alla årskurser och bjuder in gästlärare. Ansvarig lärare för första året – undervisar framför allt i oljemåleri och tuschteckning. En av lärarna i antagningskursen.
  • Leder seminarier med fjärde årets studerande kring deras arbete, där även andra- och tredjeårselever deltar. Ansvarar för upphängningen av de examenstuderandes utställning varje vår.
  • Undervisar äggtempera på andra årets studenter varje vår.
Detalj ur Elina Merenmies teckning Träden kommer, 2013, bläck på handgjort papper, 51 × 36 cm
Detalj ur Elina Merenmies teckning Träden kommer, 2013, bläck på handgjort papper, 51 × 36 cm
Elina Merenmies, Asketen, 2017–2018, olja och tempera på duk, 172 × 105 cm
Elina Merenmies, Asketen, 2017–2018, olja och tempera på duk, 172 × 105 cm
Elina Merenmies, Den sista dansen, 2016–2018, olja och tempera på duk, 166 × 146 cm
Elina Merenmies, Den sista dansen, 2016–2018, olja och tempera på duk, 166 × 146 cm
Elina Merenmies, foto: Kristiina Männikkö
Elina Merenmies, foto: Kristiina Männikkö