Jubileumsutställningen Fria 90 | HAM

Minna Salomaa, som tidigare studerat visuella ämnen, säger att hon lär sig något nytt varje vecka på Fria Konstskolan. Hon går nu andra studieåret.
Jag hade turen att växa upp i Forssa, där det finns en konstskola för barn och unga. Att måla och teckna har alltid varit en del av mitt liv, och jag fick undervisning i det redan i unga år.
Jag är intresserad av alltings förgänglighet, och av vad vi människor är i relation till varandra och till världen omkring oss. I mitt måleri försöker jag förstå vad det innebär att existera och att se genom det synliga.
Färgen är det mest känsliga uttrycksmedlet för mig. I måleriet lagerläggs tiden, och jag får kontakt med delar av mig själv som annars är oåtkomliga. Jag försöker måla så intuitivt jag kan. Ibland känns rationalitet som en fiende – den får mig att tvivla på om mitt arbete är ärligt. Ärlighet i ett verk är mycket viktigt för mig.
Jag fascineras av tanken på ett avsiktligt misstag. Jag försöker inte pressa fram något, men genom att lyssna på materialet lyckas det ibland. Ibland känns det som att färgen vill röra sig åt ett visst håll – då låter jag den göra det. Min intuition kan vara färgad av tidigare inlärda regler: ”så där får man inte göra.” Varifrån impulsen än kommer, känns den viktig.
Jag tycker att alla bra målningar har något av en närvaro – det känns som att någon är hemma i dem. Hur den känslan uppstår är en mer komplicerad fråga.
Man måste alltid arbeta på allvar. Det betyder inte att arbetet inte kan innehålla glädje eller humor. Det är viktigt att tro på sina skäl att skapa konst och att alltid ge allt.
Vi har just nu en kurs med Siiri Haarla: ”Måleri och filosofi.” Hon gav mig en mycket bra text om linjens filosofi. Jag är väldigt intresserad av linjen och försöker hitta så många sätt som möjligt att göra linjer med måleri – eller genom att till exempel rista. Det var roligt att läsa olika perspektiv och hitta gemensamma nämnare med mina egna tankar.
Trots att jag tidigare studerat visuella ämnen, kändes det redan under inträdesprovet som om hjärnan började arbeta på ett nytt sätt. Jag lär mig något nytt om mig själv och om konsten varje vecka.
Fria har lärt mig ett öppet förhållningssätt till konstskapande. Genom att våga prova och misslyckas kommer man ofta vidare – det finns verkligen inte ett enda rätt sätt att måla. Det är också fantastiskt att få så många perspektiv från både lärare och medstuderande i en nära gemenskap. Fria ger redskap för att utveckla sitt eget uttryck och en bred förståelse för material.