Anime, manga och digital konst ledde Miska Kukkohovi till måleriet

När upptäckte du ditt intresse för bildkonst?

Som barn växte jag upp med mycket utländsk media, vilket fick mig att intressera mig för tv-spel och serien The Simpsons. Av någon anledning blev jag besatt av just den serien. Jag ville rita mina egna figurer i samma stil. Mina föräldrar hade jobbat på reklambyråer som grafiska formgivare, men de hade ingen direkt koppling till bildkonst. Med tiden fick jag mina största influenser från internet.

Från The Simpsons gled jag över till en obsession med anime och manga, och började skapa min egen version. Jag influerades av Jean Girauds serier, Tite Kubos Bleach och allt möjligt jag råkade stöta på. Senare blev jag intresserad av den tekniska sidan av teckning. Jag laddade ner YouTube-videor och PDF-filer som behandlade perspektiv, anatomi, gester med mera – det var då jag började följa figurativ digital konst, på sidor som DeviantArt och ArtStation. I högstadiet uppmuntrade några fina bildlärare mig att söka till Helsingfors gymnasium för bildkonst. Där började jag arbeta mer aktivt med olika typer av bilder.

Vad fick dig att söka till Fria Konstskolan?

Under mitt sista år i gymnasiet kom en tidigare elev från skolan och presenterade sina nuvarande studier vid Fria Konstskolan. Jag hade aldrig hört talas om skolan. Måleri var något väldigt främmande för mig då – jag målade bara under bildlektionerna. I övrigt ritade jag och gjorde digitala målningar. Men någonstans i bakhuvudet kände jag ändå att jag borde fördjupa mig mer i måleri. Jag var inte nöjd med hur flyktiga mina digitala JPEG-bilder kändes på nätet. Visst kunde jag skapa och dela bilder, men jag kunde inte riktigt nå den materialitet jag längtade efter.

Det som verkligen fångade min uppmärksamhet var bilderna på skolans utrymmen som han visade med projektor – Kabelfabrikens grå och råa men uttrycksfulla lokaler tilltalade mig. Och så klart idén om att skolan fokuserar helt och hållet på måleri. Även atmosfären verkade bra. Så jag sökte.

Vad betyder måleriet för dig?

Genom varje målning försöker jag förhandla fram min egen förståelse av mig själv och allt runt omkring mig. Samtidigt pysslar jag helt enkelt med något med händerna. Jag skulle kanske jämföra måleri med att bygga ett slott – en tegel eller målning i taget. Kanske blir det en sammanhängande helhet i framtiden, men det är inget måste. Jag föredrar att lägga min energi på tegelstenarna, för det sker här och nu – inte långt bort i fjärran.

Att bygga slottet är samtidigt en process att bygga och riva sig själv – på sätt och vis. Jag föreställer mig att min personliga utveckling står i relation till min konstnärliga. Att måla är som att leva, även om det sker inom livet.

På fritiden åker Kukkohovi skateboard och klättrar. Han studerar nu sitt andra läsår vid Fria Konstskolan – ett år som väckt frågan: Vad är det jag egentligen målar?

Vad är dina inspirationskällor?

Mina inspirationskällor är ständigt i förändring, precis som jag. Vissa saker har alltid varit värdefulla sedan barndomen, andra dyker upp som plötsliga infall. De mest långvariga inslagen är grafik och miljöer från videospel, manga, samt att kombinera och associera element i bildbehandlingsprogram. Den här collage-liknande metoden syns också i dagens internetkultur och memes, som inspirerar mig mycket.

Jag vill utforska virtuella verkligheter som likvärdiga med den ”verkliga” verkligheten: Alla spelvärldar, webbsidor och även sociala mediekretsar kan för individen vara lika verkliga som den fysiska världen framför ögonen. Självklart inspirerar också det egna livet – människor jag möter, minnen, platser, natten, känslor, musik, all sorts underhållning och media – lite av varje.

Gibboner, fiskar och katter är mina favoritdjur.

Jag är också intresserad av det söta – jag gillar att skapa sympatiska eller relaterbara figurer i mina målningar. Figurerna fungerar ibland som en väg in i själva målandet. Det blir lättare att ”samtala” med målningen när den får ett ansikte eller en kropp. Min lärare Aki Turunen jämförde någon gång måleri med ett samtal eller en relation – det har blivit ett förvånansvärt hjälpsamt perspektiv för mig.

Vad är det viktigaste i måleri – vad består den centrala komponenten av enligt dig?

Jag kan identifiera mig med tanken att konst sker i mötet mellan betraktaren och objektet/verket – alltså är det snarare fråga om en konstupplevelse än själva konsten. Därför varierar målningens viktigaste element beroende på båda parter.

Det är så svårt att tala om målningar med ord. Många lärare vid Fria säger att man måste lyssna på målningen – att man inte ska låta den utspela sig inne i huvudet, utan i själva målningen. Kanske, om man lyssnar noga, så berättar målningen själv vad som är viktigast. Go with the flow!

Vad har studierna vid Fria Konstskolan gett dig?

De senaste två åren har känts som en intensiv tid av förändring i min konstnärliga praktik och mitt sätt att tänka. Det första året var en period då jag lärde känna måleriets materialitet, som var ganska nytt för mig. Det andra året fortsatte med materialundersökning, men innehållet blev friare – vi slutade jobba med modell och stilleben. Jag började fundera: Vad är det jag egentligen målar? Genom att läsa, skriva och självklart måla har jag börjat forma någon sorts riktning för mig själv.

En av de viktigaste sakerna – och något jag fortfarande håller på att lära mig – är att betrakta konst. Jag ger nu saker mer tid och har börjat ”lyssna” till målningar. Förr kunde jag snabbt avfärda något som jag inte kände igen mig i eller som inte imponerade rent hantverksmässigt. Men man kan få ut mycket av en målning om man bara stannar kvar med den. En målning kan vara så mycket mer än bara ett sätt att efterlikna verkligheten. Samtidigt behöver den inte heller skapa en helt ny, avskild verklighet – den kan vara vad som helst man kommer på.

Att få en kris över sitt eget arbete är ganska vanligt här bland målarstudenter. Jag har redan haft glädjen att uppleva ett par sådana i Fria – och det lär nog bli fler. Under mitt andra år började pressen kännas av – att jag en dag kommer att ta examen och förväntas vara en yrkesverksam konstnär som står bakom sitt arbete bland alla begåvade och betydelsefulla röster där ute.

Att granska och ifrågasätta mitt eget arbete gör mig ofta förvirrad och nedstämd, men ibland fyller dessa kriser en funktion. De puttar mig ur min komfortzon och tvingar mig att ta mitt arbete på allvar.

Den här lärandeprocessen är förstås långt ifrån klar, men i Fria Konstskolan har jag börjat förstå hur man kan respektera sin egen konstnärsidentitet – att orka tänka på den och utveckla den vidare. Det är utan tvekan ansträngande ibland.

En sak som kanske är självklar för vissa – men som jag nyligen insett i måleriets kontext – är att varje intresse, eller till och med manér, har en orsak. Det är ingen slump om ett visst tema eller motiv återkommer i ens arbete. Dessa återkommande orsaker måste man utforska med tålamod om man vill förstå sitt eget arbetssätt. Det är givande att prata om detta med lärare och klasskamrater. Mina klasskamrater är särskilt viktiga för mig. Att ha bra, likasinnade människor runt sig är avgörande för både konstnärlig och personlig utveckling.

Men insikterna åt sidan – för mig har den här skolan blivit en plats där jag bättre kan förstå min konst och mig själv. Ärligt talat vet jag inte om min väg här leder till ett specifikt sätt att försörja mig. Jag har inte valt ett lätt yrke. Men jag upplever att så mycket av det man lär sig genom måleri är tillämpligt även inom andra kreativa områden. Det som betyder mest för mig just nu är nuet. Jag försöker göra det som känns rätt i magen.

Miska Kukkohovi

• Student från Helsingfors gymnasium för bildkonst
• Född 2001
• Förebilder: Yoshitomo Nara, Bora Akinciturk, Jaakko Pallasvuo, David Rappenau, flera äldreårsstudenter samt hans egna huvudlärare Aki Turunen och Siiri Haarla.