| Nyheter

Silja Rantanen: Samhället behöver Fria Konstskolan som en måttstock för konstutbildning

Fria Konstskolan har i 85 års tid fungerat som en välgörande motvikt inom den finländska bildkonstutbildningen. I olika tider har denna motvikt behövts av olika orsaker.

Från 1930- till 1950-talet representerade Fria Konstskolan det internationella modernistiska måleriet, vars genombrott fördröjdes i Finland av den nationellt färgade expressionistiska smaken. En av skolans första lärare var den betydande koloristen William Lönnberg. Den finländska modernismens förgrundsgestalt Sam Vanni undervisade vid skolan under 1940- och 50-talen. På 1970-talet förde skolan in kunskap om det nya amerikanska måleriet till Finland—ett centralt område inom samtidskonsten som här tidigare var okänt. Publiceringen av Josef Albers bok Färgernas samspel, illustrerad med silkscreentryck, var en kulturgärning även i internationellt perspektiv.

I dag utgör Fria Konstskolans motpol det centraliserade statliga konstutbildningssystemet, som försöker pressa bildkonsten in i marknadsekonomins och den akademiska forskningens formar. Den nya universitetslagen har konkret undergrävt den konstnärliga autonomin genom att göra dess kränkning till ideal. Universitetsstyrelserna fylls med politiker och företrädare för näringslivet för att tillföra ett "samhällsperspektiv" i beslutsfattandet. Men samhället vinner inget på ökad kontroll—däremot offras utbildningens innehållsliga mål till förmån för strukturreformer. Vi förlorar greppet om det konstnärliga vetande som motsvarar universitetens forskning. Samhället behöver Fria Konstskolan som måttstock för konstutbildning. Skolan förverkligar i sanning idealet om konstnärlig frihet.

Den gynnsamma atmosfären för konsten känns direkt när man stiger in i skolans lokaler. Trots växlande motstånd och hot har skolans verksamhet varit konsekvent. Den fokuserar på det centrala: måleriets undervisning, som om inga fördomar eller vilseledande utvecklingssträvanden existerade. Här finns ingen byråkratisk, uppifrån styrd förvaltningsstruktur som fördunklar kommunikationen. Lärarnas anspråkslösa ställning skyddar gemenskapen från korruption och interna konflikter. Institutionen är enad: lärare och studenter strävar mot samma mål.

Fria Konstskolan har sedan länge befunnit sig i en stark blomstringsperiod. Efter 1970- och 80-talens mer metodiska fas följde en tid av större öppenhet. Rektorerna har följt på varandra i en obruten kedja av högklassiga, engagerade konstnärer. Ingen undervisar eller studerar vid Fria Konstskolan av slentrian. Skolan är ett levande bevis på att formell behörighet inom bildkonst väger lätt jämfört med direkt visuell iakttagelse och egen insikt.

Silja Rantanen, bildkonstnär