Carolus Enckells uttalande om Fria Konstskolan

Måleriet har alltid haft en självklar plats i konsthistorien som ett uttryck för människans existentiella tidlöshet – en spegelbild av vår själ och våra poetiska fantasier. Trots att målarkonstens död gång på gång har förutspåtts i konsthistorien, har det aldrig inträffat. Påståendet har visat sig vara en metafor – det handlar inte om måleriets bokstavliga död, utan snarare om slutet för det traditionella måleriet. Men inte heller detta har blivit verklighet. Det som utmärker dagens måleri är just dess bildspråk och mångfald.

Vad är då hemligheten bakom måleriets starka livskraft? Troligen dess kraftfulla strävan att hålla fast vid sin idé om att vara något äkta, rent och autonomt. Detta har sina rötter redan i renässansen, då måleriets särställning och krav på att tillhöra de ”sköna konsterna” grundades i dess förmåga att tränga in i det imaginära och samtidigt göra sitt ämne immateriellt, vilket gjorde det möjligt att framställa mer idealiserade bilder än andra konstformer – som Leonardo da Vinci också påpekade i sina skrifter. Det är ur denna hållning som det abstrakta måleriet och dess tilltro till det visuella har vuxit fram.

En annan överlevnadsstrategi inom måleriet är dess tradition, där ett fenomenologiskt krav på att återvända till ursprunget – till sinnliga upplevelser – framhävs. Därigenom bevaras det som gått förlorat i sökandet efter nya uttryckssätt. Fria Konstskolan följer just denna tradition. Måleriet blir en väg till öppet seende, till att utveckla känslighet i iakttagandet, till att se ljusets och färgernas lek i naturen och att bemästra bildens poesi. Att ”se” i en målerisk bemärkelse innebär att kunna övervinna våra föreställningar om vad vi vill ”se”. Med andra ord måste synintrycket förvandlas till en upplevelse. Iakttagelsen är grunden för att förstå färger och ljus så som de når vårt öga, men först upplevelsen som iakttagelsen väcker är det rätta sättet att närma sig måleriet.

Modellen för en konstskola, kallad ”fri akademi”, uppstod i Frankrike i början av 1800-talet, när måleriet började frigöra sig från kanoniserade regelverk och utvecklade sina egna uttrycksmedel – med särskilt fokus på sinnliga upplevelser och färgoptik. En sådan skola var Fria Konstskolan när den grundades år 1935. Undervisningen bestod till en början endast av modellstudier i teckning och måleri. Senare tillkom komposition, både föreställande och helt abstrakt. År 1971 utvecklades skolan till en flerårig yrkesinriktad konstutbildning.

Det är berättigat att påstå att Fria Konstskolan haft en central betydelse för Finlands konst genom att främja kännedom om internationella konstströmningar och introducera dem för en finländsk publik. Exempel på detta är det franska färgmåleriet, den europeiska abstraktionen på 1950- och 60-talet samt den exakt strukturerade amerikanska färgfältsmålningen under 1970- och 80-talen.

Carolus Enckell, målare